Ytbehandling

Alla beslag levereras obehandlade, när ej annat anges. Stålbeslag som monteras utomhus, skall noga rostskyddsmålas före montering. I samband med målning av snickeriet täckmålas även beslagen i samma kulör.

Fram till 1950-talet levererades de flesta stålbeslag obehandlade. En del beslag började kadmieras på 1930-talet. Denna ytbehandlingsmetod ersattes på 1950-talet av elförzinkning.

Vi erbjuder följande ytbehandlingar: (För varje produkt framgår vilka ytbehandlingar, som är tillgängliga.)

Beslag av stål: Utan ytbehandling, elförzinkning, varmförzinkning, förnickling, fosfatering, förtenning, förmässning.

Beslag av mässing: Utan ytbehandling, förnickling

Utan ytbehandling

Obehandlade stålbeslag rostar omedelbart i fuktig miljö, om de inte rostskyddas.

Obehandlade mässingbeslag åldras naturligt av luftens fukt och syre och antar med tiden en mörkare färg. Mässing innehåller koppar och ärgar, om den utsätts för mycket fukt. Mässingbeslag skyddslackas ej.

Elförzinkning

Utförs elektrolytiskt. Zinken bildar ett skikt om ca 12 μm. 1 μm = 1/1000 mm. Ytskiktet på zinken omvandlas kemiskt till ett passiveringsskikt, som skyddar zinken mot korrosion. Om en repa uppstår i zinkskiktet, ”vandrar” omgivande zink till det skadade stället och skyddar detta (”självläkning”). Förzinkningen är svagt blåfärgad och är relativt blank. Zink är en ganska mjuk metall. Elförzinkning ersatte på 1950-talet kadmiering, som rostskydd för
ståldetaljer.

Varmförzinkning

Utförs genom doppning i smält zink. En efterföljande centrifugering avlägsnar överflödig zink och åstadkommer en matt, grå yta med en zinktjocklek om 45-75 μm. Genom att zinken reagerar med stålet fås en god vidhäftning. Mindre skador på zinkskiktet ”självläker”.

Förnickling

Utförs elektrolytiskt på både stål och mässing. Ger en högblank silverfärgad yta (aningen åt det gula hållet) då underlaget polerats. På ej bearbetad yta blir förnicklingen skrovlig alltefter underlagets beskaffenhet men är fortfarande silverfärgad. Skikttjocklek 10-15 μm. Förnickling är en dekorativ ytbehandling. Nickelskiktet har alltid mikrosprickor som så småningom släpper in fukten till grundmetallen, som rostar (stål) eller ärgar (mässing). Är ej ”självläkande”. Nickelskiktet är i sig mycket hårt, varför repor ej så lätt uppstår. Förnickling kom i bruk under 1890-talet och blev snabbt populär, eftersom den inte (likt mässing) behöver putsas, för att hållas blank. Förnicklingen mattas dock så småningom.

Fosfatering

Zinkfosfatering utförs kemiskt på stål. Ytan blir matt åskgrå, men kan variera i färgen. Ett visst rostskydd erhålles, dock sämre än vid elförzinkning. Ger ett mycket bra fäste för efterföljande målning.

Förtenning

En elektrolytisk förtenning av stål. Har utmärkta rostskyddande egenskaper. Skikttjocklek 10-15 μm. På 1700-talet förtennades olika handsmidda beslag för användning utomhus. Det var den tidens bästa rostskydd. Ger en halvmatt silverfärgad yta. Är ej ”självläkande”.

Förmässning

Elektrolytisk förmässning utförs på ståldetaljer som först förnicklats, för att få stål att se ut som mässing. Mässingskiktet är ca 1μm tjockt. Används i första hand för detaljer, som skulle vara för veka om de utfördes av mässing t ex gångjärn och tillbehör till espagnoletter. Vi skyddslackar inte förmässingade detaljer och de mörknar därför med tiden på samma sätt som mässing. Förmässning har inga rostskyddande egenskaper, utan är enbart av dekorativ karaktär.